Därför är jag hycklares värsta mardröm/

• Jag gör jobbet
• Jag tar ansvar
• Jag utvecklas
• Jag ser mina egna mönster 
• Jag vågar förändras
• Jag vågar utmana mig själv för att kunna växa ännu mer i min personliga utveckling.

Men jag gör det inte så som de skulle ha gjort. De ser heller inte att de gör jobbet , tar ansvar utvecklas, ser sina egna mönster, de vågar förändras  där de befinner sig i deras liv. Allt utifrån deras förmågor. Vi har olika förmågor och jag respekterar att andra gör det de kan utifrån deras förmågor. Men jag accepterar inte när andra går över mina gränser trots att jag förstår hela dynamiken i varför man gör det. Jag accepterar att jag tar distans.

Men de lever efter sina egna regler och regler som bara gäller andra och aldrig dem själva. 
De ställer krav på andra som de själva inte har förmågan att leva upp till. 
De predikar om ansvar, men tar inget själva när det verkligen gäller och missar ofta det som de helst vill ha och uppnå i sina situationer.
De pratar om självrannsakan, men vågar inte ens titta på sig själva i att faktiskt göra något av det som de hittar. Men för dem är det för smärtsamt. Det är det för mig och andra också men vi gör alla våra olika val i livet.

Jag följer mina egna värderingar. 
Jag bygger mitt liv på handlingar inte på ord. 
Jag gör processer på riktigt  även när det är tungt och även när orken är låg. Jag tar de chanserna som jag bara kan för att bibehålla det som är och för att få det som kan bli. Jag försöker att fokusera och prioritera det som är viktigast. På ett sätt som fungerar bra hos mig. Ett långsiktigt hållbart sätt. Jag gör mina olika val i livet grundat på tidigare resultat som har tagit mig dit som jag är idag. Jag ser klart och tydligt vilka val som inte har varit bra men även de lär jag mig av för att kunna ta bättre beslut i framtiden.

Jag är projicerande kontrollpersoner och hycklares  mardröm för att jag inte längre är mottaglig för deras subtila manipulationer. Jag har tidigare varit väldigt naiv och inte så stark som jag är idag. I dagsläget är jag en starkare person på många sätt och vis. Jag låter mig inte triggas och gå igång på andras sätt att vara.
Jag går inte igång på deras drama. 
Jag låter inte deras osäkerhet bli min.

Jag har mött människor som försökt forma mig för att slippa titta på sina egna brister. 
Det finns de som försökt styra mig  för att det ska få ha kontroll och känna sig viktiga. De tvivlar ofta på sig själva och är osäkra och rädda. 
Människor som pratar om ansvar men själva har svårt att ta ansvar. Eftersom de har egna regler för dem själva och rättfärdigar att de är på andra så anser de ju att det är ju skillnad när man ger dem ett perspektiv utanför dem själva och deras uppfattning om hur det är.
Jag är hycklares värsta mardröm för att jag står i min egen kraft. 

När man står i sin egen kraft då faller deras spel isär. Deras roller som de blivit bekväma i att ha runtomkring dig som det själva har skapat. 
Då tappar de greppet. 
Då syns deras mönster tydligt.

Jag är hycklares värsta mardröm
för jag varken gör eller är som de vill 
och blir inget av det de försöker göra mig till.

Hycklare kräver ofta av andra att de ska/

• erkänna sina fel och brister 
• vill att du ska tvivla på dig själv då får de mer kontroll
• analyserar dig
• pratar om ditt sätt att vara och fungera
• de vet minsann
• de behöver känna sig rätt även när de har fel
• de klarar inte själva av att bli ifrågasatta och konfronterade i sina egna mönster

Därför försöker de att styra, forma, och begränsa andras upplevelser och känslor.

• viktigast för många av dem är att ha kontroll i hur de själva framstår
• de vill se bra ut och låta kloka
• framstå som stabila och att verka insiktsfulla

 De pekar, de tycker och tänker utåt mot andra.

De vet minsann. Jobbigt för dem  är jag som lever i mina dagliga processer oavsett om det är att jag färgar mitt hår eller handlar mat. Hela processen i att vara mamma och att samtidigt vara den individ som jag är. Jag gör arbetet och jag tar mitt ansvar. Jag utvecklas framåt och ser mina egna mönster. Jag står kvar i mig själv och jag låter mig  varken styras eller manipuleras. Jag låter mig inte dras ner av dem som ständigt försöker reglera mina känslor 0ch de som har åsikter om hur jag sköter olika situationer som jag ansvarar för.

Jag respekterar att vi alla gör saker på olika sätt för vi har våra orsaker till det. Alltså på ett sunt synsätt. Hur man gör saker i praktiken är lättare sagt än gjort. Hycklare drar ner sig själva genom att vara på andra och det är inget som är mitt eller någon annans  ansvar. Det är deras eget ansvar. Deras respektlöshet att samma regler inte gäller dem är ett smidigt sätt att få de här kortsiktiga dopamin kickarna. Har ni tänkt på att det är därför de hela tiden hittar ”fel” hos er och försöker att korrigera er istället för deras fel beteende. Deras ständiga fiskande efter att få något som de kan vara på dig om. Det spelar igen roll om du berättar något jätte kul som du har upplevt eller något som är oerhört jobbigt. 

Det är inte bara hyckleri och det finns många andra benämningar när det även gäller de som inte kan hantera att du har mer erfarenhet än vad de har i verkligheten. Istället för att de accepterar det så hugger de och tycker synd om sig själva. Men att vara på andra och sen inte klara av när man ger dem sanningen det är sorgligt. Det handlar inte om att de är dåliga människor utan att de inte ser sitt eget beteende och arbetar med det på ett sunt sätt. Går till sig själva. Ser de sitt eget beteende så är de flesta alldeles för stolta för att ens arbeta med det för det är lättare att lägga sitt fokus mer utåt på hur andra människor gör och inte. De vill ha din respekt i att inte gå över deras gränser för i hur de sköter sina liv.

Du ska underkasta dig och erkänna dina fel och brister mer än att du själv löser den vardags problematik som kan uppstå. Även att du fixar det men på ditt sätt vilket irriterar kontrollbehovs personer. Så länge du är och agerar inom deras mallar så får du vara mer ifred. Det betyder att du begränsar dig i din personlighet så att de här personerna  ska känna sig trygga och inte hotade av dig och din utveckling.

Jag förstår att det handlar om att de är på andra för att det är för tufft att se sitt eget. Det kan även var svårt att tänka att vi gör olika och att det faktiskt inte är deras rättighet att bara klampa över andras gränser på ett väldigt respektlöst sätt. Ett sätt som de aldrig skulle klara av om man vänder på det och gör likadant som de anser sig rätt i att agera utåt mot andra mot dem. Mitt behov är att så lite som möjligt vara på tillbaka och om jag är det så har de varit på ett bra tag innan jag säger ifrån. Här går min gräns och så här ser verkligheten ut. Kan de inte kontrollera och påverka så som de vill och de och ser att du klara av ditt liv bra trots vardags problematik utan dem så backar de oftast. Då finns det inget behov för dem längre att vara hos dig. Alltså att de har ett behov i att känna sig viktiga i relation till dig på väldigt ett osunt sätt. Det är ingen som har utsett dem till att vara domare i mitt liv det gör de själva så bra och det handlar mer om dem än om mig. Det är deras problematik att ansvara för.

Jag gör inte mina val för att någon annan ska må dåligt. Det är inte mitt ansvar hur andra tolkar min utveckling. Mitt ansvar är att skapa distans till beteenden som inte är bra för mig. Inte för att jag är perfekt utan för att jag litar på mig själv och vet vad jag har tagit mig igenom.

Min historia är lång, komplex och fylld av motstånd  och ändå står jag här. De som känner mig på riktigt vet det. Jag har fått mycket hjälp genom åren och jag är tacksam för det. Men jag har också hjälpt andra, stöttat, burit och funnits där för andra människor.

Min personliga utveckling är inte ett angrepp på någon. Men om andra människor upplever det som så är det deras känsla att hantera  inte min. Det är deras ansvar.

Det är därför jag låter resultaten av mina val i  allting visa sig själva. Det betyder inte att det ska vara på topp och att jag gör allting rätt. Det betyder att jag gör det som jag anser är bäst med fakta på tidigare val som på ett väldigt positivt sätt har främjat min resa. Det som är värt att fortsätta fightas för.

Jag har själv varit en hycklare och fokuserat mer på andra. Tyckt och tänkt att de borde göra si och så men faktiskt själv inte förstått att det handlade mer om mig än om dem. Det handlade inte något om dem alls utan om min egen osäkerhet och om mina egna rädslor. Det är inte att hela personen är en hycklare och dålig etc. Det handlar om ett beteende som inte gynnar någon och som tar så mycket energi från sig själv att bete sig så och även att få den behandlingen av andra.

Fokus på sig själv mer än vad andra gör och inte det är nyckeln till mer välmående. Är det mer fokus på att korrigera andra för att skydda sig själv och för att slippa känna det som man innerst inne känner om sig själv och sina val i livet och det blir ren projicering. Då har man så mycket mer arbete med sig själv kvar att handskas med. 

Det räcker inte med som jag trodde länge att bara veta hur jag skulle göra i olika situationer/

• Det handlar om att se till sig själv och göra arbetet.
• Ta bättre beslut och att lita på sig själv.
• Ta råd och tips från de som är utbildade och vet vad de pratar om.
• Ingen annan gör det åt mig 
• stå fast i att jag gör det i min takt utifrån mina förutsättningar samma gäller när det handlar om hela min mammaroll att utgå från min sons förutsättningar

Inte skylla på andra mer än att jag hade kunnat använda den energin till att få det som jag vill få gjort tidigare mer effektivt om jag hade fått vara ifred. Inte att jag inte kommer att göra det som jag vill och behöver göra för att jag just inte bara hade fått vara. Jag som mamma kan inte fastna i att jag inte orkar för det finns saker dagligen som behöver göras och man får ta den hjälpen som man känner att man behöver. Det är inte andras ensak att bedöma när var och hur. Alla får ansvara för sitt. 

Jag skulle aldrig klara av det som jag gör om jag la min energi på att försöka korrigera andra. Jag klarade inte av alls så mycket som jag har gjort nu under en massa år sen jag förstod det här. Fokusera på mig själv. Inte bara säga utan gör saker. Försöka bli den personen som jag vill vara. Men mest att vara den mamman som jag vill vara. Fightas för att det ska vara så bra som möjligt. 

Jag stod på mig oavsett andras tycken och tänk för att vi skulle komma dit där vi är idag i vår process vilket känns otroligt bra. Jag gav mig inte för det som jag trodde på. Efter att ha fått pratat med de som arbetar inom just det som jag stod på mig för inför andra. Fått bekräftat att mitt sätt är rätt väg att gå för mig i den här resan. Det stärker otroligt mycket. Inte för att jag var osäker på att jag gjorde fel utan för att jag på ett mer professionellt plan kunde få en andra opinion som stämmer överens med det som jag hela tiden har agerat utifrån.