Det är inte alls så att jag har slutat med att göra musik och att vara kreativ. Jag har mina tidpunkter och jag tar mina breaks. Ibland bara älskar jag att flyta omkring och att även slippa mina egna krav på mig själv. Viktigt att ha förmågan att kunna lägga dem åt sidan ibland för att kunna samla ny energi. Sen plockar jag fram dem när jag kan ta itu med dem. När jag tar mina vilopauser så är jag igång ändå men kanske med lite andra kreativa grejer. Det handlar om att när jag var färdig med mina 26 låtar så hittade jag lite andra sidor hos mig själv. Dessa har jag inte sett innan. Jag fick även tillbaka mycket av mig själv som jag har förlora på ett eller annat sätt under åren. I början insåg jag inte att det var det som hände. Jag bara stannade upp efter mina 26 låtar. Det var som att jag fått ur mig mycket som jag burit på under en lång tid. Jag blev fri på något vis men i början kände jag mig fångad. Fångad i att inte vara så hungrig längre. Hungrig på att skapa musik. Jag hade viljan men inte känslan och där kände jag mig fast.
När jag hela tiden under många år försökt att känna mig hel inombords genom all strävan för att nå mitt mål…. Plötsligt känner mig hel. Min musik hjälpte mig så mycket. Just nu befinner jag mig där och det är inte att jag har blivit lat eller något. Det är att jag stannar upp i nuet för att kunna bevara dessa känslor och tillstånd långsiktigt.
Mina fighter dagligen är kvar men det ser annorlunda ut i dagsläget. Åren har gått och nuet är alltid nu oavsett hur många olika platser jag befinner mig på samtidigt. Jag har inte glömt någon av er och jag upprepar igen. När jag håller mig borta och inte är så social som ni är vana vid så samlar jag kraft. Jag tar isär mig själv i billioner delar och kastar ut. Sen likt ett pussel så granskar jag varje bit och försöker sen sätta tillbaka den på rätt plats. Skillnaden är att när det gäller mig själv så sätter jag tillbaka delarna av mig själv så som jag vill ha det. Detta utan yttre påfrestningar från andra människor. Detta baserat på mina egna livserfarenheter och den person som jag vill vara idag.
Jag levde så länge med en okontrollerad tjej detta mig själv. Hon var för vild för sitt eget bästa.
Men vad skulle jag göra med henne?
Jag trodde att om jag levde ut henne allt vad jag kunde så skulle jag bli av med henne. Som vi vet så går det inte att fly från sig själv och ens värsta fiende är en själv oftast. I dagsläget har jag låst in henne och jag har nyckeln. Jag behöver inte henne än mer än en påminnelse att jag fixade det här.
Ni vet att hur svårt livet än må vara så varje dag som vi lever och andas är unik. Vi är bara ett litet moment ett andetag av hela universum. Vi är små kugghjul av något större och vi har alla en plats. Även fast vi dör så har vi fyllt och fyller fortfarande en funktion.
Detta är inget avsked OBS !
Men jag vill TACKA ALLA NÄRA OCH KÄRA VÄNNER för att ni är Fantastiska och det är och har varit en ÄRA för mig att träffat er i det här livet. Det här livet i en kropp med ett medvetande här på jorden. Jag har levt många liv och det hör till för mig att säga Tack det är inget konstigt med det.
Hur påfrestande än världen och livet må vara så är ni starkare.
Många Kramizar Mina Goa Läsare
Never Gives Up / MinikeGirl
